REGNSKOGEN

Möten i regnskogen, en arapapegojas blick, tapiren som simmar förbi vädrande med sin lilla snabel.... 
Hans Odöö berättar om ögonblick i regnskogen

Sabahvy, foto Hans Odöö            

En flock arapapegojor fyller Rondonias kvällshimmel med än mer färg. Ett huvud vrids och ett öga blänker när det betraktar mig under ett ögonblick. Lika plötsligt som arorna kom inseglande över floden så försvinner de ut över regnskogstaket dit mina ögon ej når. Sådan är regnskogen. Ur den oändliga, orörliga grönheten lösgör sig plötsligt färg och form. Och man hisnar. För arapapegojorna var detta ett ögonblick av förvåning inför mitt intrång i deras värld. För mig är det ett minne för livet.

Regnskogen har kallats ett livets laboratorium. Här, på sju procent av jordens yta har mer än hälften av jordens djur- och växtarter utvecklats. I regnskogen är allt, utom livets brokighet, lagom. Det är lagom fuktigt - årsnederbörden är aldrig under 2000 mm och det regnar alla årets månader. Det är lagom varmt - temperaturen skiljer sig mindre mellan den kallaste och den varmaste månaden än mellan dag och natt. Klimatförhållandena är så stabila att livet här har fått en chans att utveckla en mångformighet utan dess like. Istider och annat klimatelände har aldrig nått ända till regnskogen, som ju breder ut sig längs ekvatorn genom Latinamerika, Afrika, Asien, Australien och Stilla Havet. För 15 000 år sedan var hela Sverige inkapslat av 3 500 meter tjock is och efter det att isen började smälta har livet haft några få tusen år på sig att återerövra vårt land. Om du tycker att granen, grodan och grävlingen är delar av en rik svensk natur så kan du ju ana vad som utvecklats i regnskogar som stått i upp till 100 miljoner år. I tropiska områden med större klimatvariationer finner vi den torra tropikskogen. Artrikedomen är stor, men inte lika stor som i regnskogen. Träden växer lägre och glesare. I regnskogen regnar det året runt, men i den torra tropikskogen har livet tvingats hitta sätt att överleva långa perioder av torka.

Sabahperfblad, foto Hans Odöö   

Jag sitter i den vita sanden vid lägerelden och kokar morgonkaffe, nyss passerade en flock spindelapor längs osynliga vägar i regnskogstaket. Däruppe finns en värld vars rikedom man nere från arbetslag i ett lämpligt träd. Arbetslaget skär trädets blad i småbitar och kastar ned dessa till sina väntande kamrater. Vackert på rad spatserar myrorna så hem med sina gröna laster. Inne i den enorma kolonin, med upp till 30 meter långa gångar, tas bladbitarna emot av trädgårdsarbetande myror. De tuggar sönder bladbitarna och breder ut dem till ett slags trädgårdsland där myrorna sedan sår en pytteliten svamp som utgör deras enda föda. Och olika kolonier odlar sina egna favoritsvampar! När man ser de små myrorna tappert kånkande på var sin liten bladbit kan det verka näpet, men faktum är att i de latinamerikanska skogar där de lever avverkar bladskärarmyrorna en femtedel av alla skogens blad.

Ett klagande rop hörs och ur evolutionens urtidsdimmor frigör sig en skarp siluett. En näshornsfågel som passerar på vinande vingar. Jag sitter 40 meter upp i ett träd i Borneos regnskog. Till de allra högsta grenarna kan det vara ytterligare 10-15 meter. Solen har ännu inte gått upp och dimman väver in trädjättarnas förgrenade värld i vitt. I Sverige har vi knappt 40 inhemska trädarter, i regnskogen kan man hitta 100 trädarter på ett enda hektar (100x100 meter). Totalt lär det finnas mer än 50 000 trädarter i regnskogen. Eftersom klimatet är så gynnsamt för livet i regnskogen finns det gott om djur som vill äta de flesta av trädens delar. Som skydd utvecklar träden ständigt nya former av försvar; hårdhet och taggighet men även en mångfald avskräckande substanser.
Bland dessa kemiska ämnena finns det många som har medicinska egenskaper. Trädens kronor är även hem för den största delen av livet i regnskogen. Här svingar sig gibbonapor lekande lätt från gren till gren. Papegojor söker ätliga frukter. En orangutanghona sitter och äter durianfrukt tillsammans med sin unge. Orkidéer fångar upp den sparsamma näringen i det vatten som sipprar längs grenen där de sökt sitt rotfäste i tillvaron, medans epifytiska bromelior samlar ända upp till 100 liter vatten i sina bladrosetter. Här lever grodlarver, insekter och krabbor - 40-50 meter upp i luften. Näringen i deras avföring blir bromelians belöning för vattenrummet.

Regnskogen är en värld fylld av världar. Regnskogen har under senare år förvandlats till siffror med sorgkant. Försvinnande fotbollsplaner med regnskog per sekund och flera unika arter utplånade varje minut. Viktiga beräkningar som argument för vettiga beslut på värdspolitikens nivå. Men jag skulle vilja ta alla med makt över regnskogens öde, en efter en, i en båt på den brasilianska floden Rio Brancos vatten och låta dem möta arans blick. Låta dem sitta vid flodens strand och plötsligt se en tapir med sin lilla snabel simma förbi medans fjärilarna dricker vatten ur strandens fuktiga sand. Låta dem uppleva en morgon från en trädtopp i Borneos regnskog - när dimman lättar bland ropande näshornsfåglar och ljuslängtande orkidéer. Kanske vandra genom busksnåren i Danum Valleys natt för att speja efter minihjortar och djungelkatter. Se orangutangens unge leka med sin mammas fingrar och nyfiket betrakta omvärlden med det lilla huvudets få hårstrån på ända. Somna till cikadornas sång och vakna vid disiga vattenspeglar där livet fortfarande har ett eget alldeles unikt värde.

Som journalist har Hans Odöö främst skildrat natur i Sverige och runt om i världen, men han har även skrivit om andra kulturer. Författaren Hans Odöö har vid det här laget skrivit sju böcker om svensk natur, kameler och regnskog. Hans författarskap har belönats med två Panda-boksutnämningar av Världsnaturfonden samt två stipendier från Sveriges Författarfond. Pandaböckerna var "När dimman lättar - Boken om regnskogens världar"  tillsammans med fotografen Mattias Klum samt "Så Skimrande - Bilder från den svenska naturen" med fotografen Jan-Peter Lahall.

Mer om Hans Odöö