|
Efter århundradets sommar hälsas Kadenz-vännerna välkomna
tillbaka till en givande läshöst. Redaktionen har som
synes inte tillbringat hela tiden i hängmattan, på
badstranden eller i segelkanoten. Därför kan häfte 3/2002
presentera en varierad bukett artiklar som förhoppningsvis
skall öka våra läsares kunskaper på åtminstone något
område och även bereda er en smula nöje. Till det senare hör Christer Claus´ artikel "Regalism och Templarism", där han elegant och spirituellt driver med vissa sidor inom ordensväsendet. Den läsare som saknar självironi, självkritik och humor bör hoppa över detta bidrag; det skulle kunna vålla ett lätt förhöjt blodtryck. Björn Helgesson diskuterar under FRIA ORD olika slags lojalitet, frimureriets hemlighetsmakeri och rädsla för kritik. Kom gärna med ett genmäle eller ett kompletterande instämmande i nästa nummer. I övrigt innehåller detta häfte av Kadenz artiklar om de mest skiftande ämnen; här följer ett urval: – En ny opera, som bygger på Dostojevskijs roman Idioten – Strindbergs och Swedenborgs livskriser – Karl XII, som akademiledamoten m.m. Anders Fryxell såg honom – Kompositören Sjostakovitjs integritet – "Allsmäktig" och "Väldig" i Gamla Testamentet – Hitlers sista sekreterare Jag vill också särskilt lyfta fram den stående avdelningen KOSMOS, där Fredrik Wulz m.fl. öppnar fönstret mot bl.a. den masoniska världen utanför Sverige. Just nu läser jag en aktuell och angelägen pocketbok av Karen Armstrong: Kampen för Gud. Fundamentalism inom judendom, kristendom och islam. På sidan 80 hittar jag ett citat värt att begrunda: För filosofen Mir Dimad och hans lärjunge mulla Sadra kunde sann kunskap aldrig vara en fråga om intellektuell likriktning. Ingen religiös auktoritet, om än aldrig så vis eller aktad, kunde hävda att han hade monopol på sanningen. Dem hade jag gärna velat träffa. Folke Freund |
|
|
|
|
